Vad fan vore jag utan dina andetag

Kvällen igår blev minst sagt trevlig. Med diverse fyllesnack, pizza, lite för många drinkar och videoinlägg på kardanbloggen (som dock är borttaget nu) så var kvällen helt och hållet fullbordad. Vi hade kul. Och vi var glada och deppiga. Precis som en lyckad kväll med tre totalt jävla failade själar ska vara. Jag tror att det var guds mening när han satte ihop the gang. Tre fail och en underbar som håller ordning på oss (jag tar för givet att ni förstår vem den underbara är). Och dum som jag är så sa jag något igår som jag har förnekat så jävla hårt den senaste tiden och nu har det triggats igång och nu har det blivit okej för mig att tänka på det. Men jag går tillbaka till förnekelsestadiet tror jag, blir bäst så. Jag satsar på den andre, blir bäst så. Glöm att jag skrev något, och glöm att jag sa något. Då blir det förhoppningsvis bra.
Jag drömde att jag var utomlands inatt. Det var underbart. Sen kommer mormor hit och börjar prata om att vi ska åka iväg någonstans. Det börjar lukta solbränna. Fan vad härligt det vore. Komma bort lite. Glömma lite och bara dega. Det är nog precis vad jag behöver. En liten start-over så att säga.
Nu ska jag åka och fira min pappa. CongratZ. Han är bäst. Fast han fyllde i fredags iofs.
Emma
Kommentarer
Trackback