Emma

Inatt hade jag sällskap. Mycket mysigt sällskap. Vi kollade på Eurovision, det var rätt låt som vann. Sverige sög ju fan. Jag gillade låten görmycket, men hon var tamigtusan inte i form. Han gick nyss hem, mitt sällskap. Han var tvungen att åka tidigt. Lämna tågkort, gymma. Sånt där som är viktigt, ni vet.. Jag är galet trött. Men jag orkar inte sova. Dubbelmoralens väktare har jag hört! Ska väl ta och sätta mig och spela Cube Field eller något snart.

Har inte direkt något vettigt att säga. Förutom att Eddy är bäst då kanske. Jag stormtrivs med den där mannen alltså. Jag kan ärligt säga att ingen man någonsin har fått mig att stormtrivas så som han gör. Jag är ju så kräsen, tröttnar efter en vecka, strular runt, bryr mig inte, vill slå ihjäl honom. Men inte nu. Nu känns det helt fabulöst bra. Jag säger bara tack. Jag är ju så dålig på att uttrycka mina känslor. Men jag kanske borde göra det. Okej. Jag tycker om honom. Helt sjukt jäkla äckelmycket. Så kan vi säga.

Nog om det. Ni vill inte höra mitt kärlekskranka tjafs.


Emma