Emma

Jag har så djävulskt ont i min högra axel och den sidan av nacken. Jag måste sova fruktansvärt konstigt eller något. Det är inte speciellt snajsigt i alla fall. Hur mår jag i övrigt idag då? Jodå, det är riktigt bra faktiskt. Var ute och gick en sväng med Ella förut. Jag är galet avundsjuk på att hon ska till way out west kan jag ju säga! Jag kräver en skriftlig rapport på Arctic Monkeys och Band of Horses! Dessutom sa hon att kanske Yeah Yeah Yeahs kanske skulle dit också :| Jävla. Och tänk om typ Muse skulle komma dit. Då jävlar. Då drar jag dit själv.

Ikväll hade jag egentligen tänkt att plugga. Men jag skjuter upp det. Som vanligt nuförtiden. Det får tamigfan bli bättring på det planet! Och på fredag bestämmer jag att det blir en fredagsfika, det var ju görlängesen nu! Jag tror jag använder ordet "gör-"roligt/fint/bra osv. alldeles för mycket... Men det är ett jävligt praktiskt ord. Går att använda när som helst. Görpraktiskt. Kolla! Där kom det igen.

Förövrigt så har väldigt många sagt till mig att jag väldigt vuxen och mogen av mig. Det gör mig glad. För jag är ganska mogen och vuxen av mig. Jag använder svåra (kan ju kanske diskuteras, men ja) ord, är smart, har varit med om ganska mycket, har "lekt" av mig, gillar hemmakvällar med min familj mer än att supa skallen av mig och knulla runt på fyllan, har varit deprimerad, gillar kaffe (som om det gör en vuxnare i dagens samhälle då alla under 15 sitter och sörplar kaffe, iofs), osv osv. Låter ju kanske som att jag försöker framställa mig som en vuxen människa. Men jag är inte vuxen, det är jag mycket medveten om. Men jag är heller inget barn. Jag vill varken vara vuxen eller barn. Jag är en ungdom. Men jag har provat på att både vara en oansvarsfull liten fjortis som dricker sprit varje helg och som strular runt och lever för dagen, men jag har också (nu på senare tid) insett att det inte är roligt för fem öre. Jag mår inte bra av det. Jag klarar inte av att umgås med folk som bara lever för att festa. Det finns så mycket mer. Jag sitter mycket hellre hemma en lördagkväll och kollar Robinson med min familj eller spelar brännboll med nära vänner än super skallen av mig någonstans. Jag finner inte längre något värde i det. Man kan ha kul på fest utan att bli stupfull anser jag. Även om jag festar till'et ibland (olagligt och härligt). Det kan vara kul. Men då vet till och med mina föräldrar om det. Så ansvarsfull är jag nu för tiden! Och tro det eller ej, men det känns fan bättre att mina föräldrar vet om att jag är ute nån gång ibland och dricker lite än smyga omkring varje helg och försöka dölja att man är stupfull när man kommer hem. Det tycker i alla fall jag.


Emma