Emma

När man måste plugga, varför gör man alltid andra saker före eller skjuter upp pluggandet till sista sekund? Jag gör det VARENDA GÅNG jag har prov. Då sitter jag där (här) klockan 9 och tänker "Näe fan, jag skulle gjort det igår så jag slapp skiten idag". Men nu sitter jag här, med mitt psykologiblock bredvid mig och skriver ett blogginlägg, mest för sakens skull. Så det kan bli. Till råga på allt så har jag glömt läroboken hemma. Så jag får försöka att tyda min handstil (som dock inte är så svårtydd) och Anders luddiga formuleringar och klara mig på det. Det brukar jag göra.

Jag målade ett äpple på bilden idag. Ett djuuuupt äpple, med skuggor och hela skiten. Efter skolan slog jag följe med Torbjörn och vi vandrade genom skogen tills jag vek av, och in i min lägenhet. Efter ett tag, när jag ätit och skakat av mig all skolångest så får jag ett telefonsamtal. Jag tänker inte be er att gissa vem det är, för det skulle ni aldrig kunna lista ut. När jag först svarar är det tyst, sen presenterar sig någon. Och det är Torbjörns lillebror, som också presenterar sig som just "Hej det är Torbjörns lillebror". Fatta chocken. Jag fnissade ju litegrann men hälsade glatt tillbaka på lillebrodern. Han frågade om Torbjörn fortfarande var med mig, det var han ju icke. Då sa han hejdå och la på. Det tyckte jag var lite komiskt. Påtal om äpplen menar jag.

Har kollat på tre avsnitt av True Blood idag. Det var sorgligt när käre Godric brann upp i gryningen, för jag gillade honom, av det lilla man sett. Men jag ska inte tråka ut er med True Blood-snack, det är bara Becka och Amanda som förstår och delar min passion i det ämnet ändå.

Nu tänkte jag inte göra mycket mer än att plugga lite (med betoning på lite), läsa lite (utan betoning på lite) och sova lite.