Emma

Idag har jag inte varit fullt så äcklig som jag var igår. Men jag var tjurig och arg ändå. Det enda humöret jag är på nuförtiden. Oerhört jobbigt. Att gå runt och irritera sig på precis allting, vilja slå halvt ihjäl någon man stör sig på, spotta någon rätt i ansiktet för att den är så totalt körd i huvudet, sticka en gaffel i handen på någon bara för att maten är så äcklig, svära på franska åt franskaläraren för att hon är så in i helvete glad jämt, trycka en pennspets i ögat på Magnus när han försöker förklara matten för mig och jag inte förstår och när han säger åt mig att räkna 40 mattetal tills imorrn osv osv. Det är jättejobbigt. Jag vill inte vara arg. Jag vill vara glad, som jag brukar. Men det är jag inte. Vetefan vad det beror på. Det sjuka är att ingenting kan muntra upp mig, inte ens True Blood (och det säger en hel del!). Nu blir jag arg på mig själv för att jag ältar.

Jag ber om ursäkt till alla i min närhet ifall jag beter mig som en idiot någon gång. Det är inte jag. Jag har säkert en demon i mig. Heheh. Bortförklaringar var det här!


Emma