Emma

Känner att bloggen kommer lite i efterhand i mitt åh så busy liv. Sad but true.

Har bakat hela dagen lång med mamma. Fyller år i helgen och då ska det bjudas på kalas! Två gånger till och med. Inte alla som orkar med det inte!

Ska sova nu. Har sett på Grey's, världens bästa tv-serie. Kommer bli lycklig den dag jag hittar något som jag orkar följa i hela 7, eller är det 8:e nu?, säsonger. Har inte gjort det med någon serie hittils. L Word var bara 5, eller egentligen 6 men i den sista fuckade ju allt ur så då orkade jag inte mer. Och SATC är ju bara 6. Så Grey's ligger på förstaplats än. Christina är min favorit!

Sova var det ja. Godnatt.

Är helt färdigflyttad nu. Känns superduper! Imorgon ska jag åka till IKEA med mormor och kolla på (och förhoppningsvis köpa) ett nytt köksbord. Det vi har nu är lite för litet om man vill sitta fyra pers vid det.

Väntar på att första säsongen av Californication ska laddas klart snart. Har hört att den ska vara bra.

Jag vet att den här bloggen suger ap---. Utan bilder och allt sånt kul. Men, jag har slarvat bort min kamerasladd. Har inte en blekaste aning om var den kan befinna sig. Så. Jag kan inte lägga in bilder från kameran i datorn. Visserligen har jag ju inte ens tagit några nya bilder med den...men om jag hade gjort det, så hade jag inte kunnat lägga in dem. Men det har jag ju inte. Med iPhonen har jag tagit en del. Men jag orkar inte sträcka mig efter den, eller sladden.

Måste leta efter kamerasladden nån dag. Får panik av att veta att något är borttappat. Har så sjukt dåligt minne. Förutom när det gäller siffror och onödigt vetande. Och namn och ansikten. Men allt annat. Hela mitt hem är fyllt av post-it lappar så jag inte ska glömma saker. Höll precis på att skriva att jag skulle till IKEA imorrn, men det hade jag ju visst redan skrivit! Ni ser...

Denna dag har varit en av de minst produktiva i hela mitt liv tror jag. Jag har legat i mammas soffa och inte gjort ett skvatt. Mest för att min tand har gjort ont, men också lite för att jag inte har haft lust att göra något annat. Jag sov här hos mamma inatt eftersom jag inte fick köra bil efter min åh så dramatiska operation. Det lugnande medlet är tydligen ganska starkt.

Dessutom passade jag på att ta ett varmt bad igår, något som jag ägnade många kalla vinterkvällar åt förra vintern, då jag fortfarande hemma. Nu har jag inget badkar längre, så då får man passa på när tillfälle ges.

Om en stund ska jag, mamma, mormor och Lina och fika med Erik och hans far i nya lägenheten. De ska nämligen lägga nytt golv i vardagsrummet där ikväll. Och på fredag går första flyttlasset! Känns sjukt bra.

Har renoverat hela helgen. Målat, målat och målat. Är helt slut nu. Men det blev bra, faktiskt riktigt bra! När vi kom hem i eftermiddags (för första gången på hela helgen) så har vi packat och ätit hemgjord pizza.

Imorgon ska jag operera bort en visdomstand. Igen. Gjorde det ju för inte alls längesen. Men nu är det dags för nästa tand. Laddar för en vecka bestående av Nutrilett, blodsmak och smärta. Ska dessutom tapetsera en vägg på torsdag. Blodet kommer spruta ur munnen på mig. Nej, på torsdag är det antagligen bättre. Så då är det nog lugnt.

Är som sagt helt slut. Vågar knappt lägga mig på kudden för då lär jag somna på en sekund.

Visst är det så att när man har gått och längtat efter något under en ganska lång tid, och det börjar närma sig ordentligt, så känns det som att det liksom inte finns? Det går liksom inte att ta på. Exempelvis, imorgon får vi tillträde till vår nya lägenhet. Då är den VÅR! Jag kan lägga mig naken på vardagsrumsgolvet och rulla runt, det kan jag väl nu med i och för sig.... dåligt exempel. Jag kan riva en vägg om jag vill, så kan jag säga. Jag kan riva upp golvet, eller göra vad jag vill. För det är våran lägenhet. Jag förstår det inte riktigt. Men ändå, så jävla skönt.

Så imorgon ska vi köpa färg och tapet för i helgen ska det renoveras. Fast bara lite. Den är ganska fin annars. Bara hallen som har en rosa/orange strukturtapet och sovrummet som har en långrandig brun fondtapet med bruna väggar runt omkring som vi ska fixa till. Vardagsrummet är också ganska brunt, men ett brunt rum kan man väl stå ut med. Det ska bli spännande att se om vi kan hålla sams i färgaffären. Det kommer sluta med att jag har bestämt allt. Antagligen för att Erik vill slippa se mig göra bärsärkagång genom hela Mjölby. Fast jag har lite VETO-rätt, för han har fått bestämma färgen till hallen. Då är sovrummet mitt att bestämma. Punkt och slut.


Tänkte mig något sånt här. Och så ska jag sätta upp såna dära träord i stil med "Carpe Diem" och "Lycka"

...kanske skulle ett tjockt rep med snara passa bra hängandes från taket också.

Funderar på att väcka den här gamla räven till liv igen. Jag är ju numera hemmafru (headerrubriken betyder just "Mitt liv som hemmafru"). Fult som fan. Bloggdesignen alltså. Men jag kan ingenting om hur man gör det snyggt, och jag planerar inte att lära mig heller. Så det får vara fult. Eller charmigt, så brukar man ju säga om typ bebisar som är fula. Att de är charmiga. För att man har inte mage att ljuga och säga att ungen är söt. Sen finns det ju charmiga barn också. Men då kan man säga att de är söta först. Den här bloggen är enbart charmig i sånaf all.

Strunt samma.

Alla gamla inlägg är kvar. Från dag 1, då jag började blogga. Skrev inget bra då. Var en trasig jävla själ som bara ville hävda mig, och gjorde det genom att skriva. Mådde dåligt och helvete, men vem har inte gjort det i sina unga tonårsår. Nu mår jag bra i alla fall. Och det gjorde jag sist när jag skrev i den här bloggen också, hade nyss kommit hem från USA och sånt där. Fick bara för mig att byta bloggdomän och yadayada. Sen skrev jag inte på väldigt länge. Var väl så jäkla busy.

Nu är jag inte speciellt busy överhuvudtaget. Jag jobbar inte, jag bor i Borensberg och jag går inte i skolan. Jag känner mig lite som ett grottmonster. Som går runt i sin grotta och skyr ljuset (bor på första våningen, vilket betyder mycket insyn så alla persienner är konstant nerdragna). MEN, snart flyttar jag till Mjölby igen. Om bara ett par veckor faktiskt. Jag och min pojkis har köpt en lägenhet. Eller han har, jag är bara en golddigger. Och förhoppningsvis så ger min jobbsökning utdelning. Jag hoppas speciellt på ett jag har sökt. Eller två. Då kan jag förhoppningsvis sluta med att vara hemmafru och golddigger. För ärligt talat, så jävla roligt är det inte att vara ledig jämt. Och så jävla bra är inte Sjunde himlen, att jag vill titta på det varje morgon kl. 10.45. Fast man fastnar lätt.

Man kanske inte förstår så mycket av vem jag är om man klickar in här för första gången just idag. Men då kan jag rekommendera en bakgrundscheck genom att gå in här och läsa och bläddra tillbaka lite i tiden så finns nog någon smarrig presentation som jag skrev för X antal månader sedan. För jag tänker inte göra någon här. Känns så taffligt. Man kan ju också kolla upp mig på facebook, för jag antar att alla som klickar in sig här gör det via just facebook. Nyfikna jävlar.

Det här inlägget kanske är det enda jag skriver. Eller så skriver jag fler, det vet jag inte. Jag vet i alla fall en eller två som kommer bli glada för att jag börjar med den här skiten igen. Speciellt en, den enda unika besökaren jag haft superlänge (och som fortfarande går in här med jämna mellanrum..stalker?).

Jag mår bra i alla fall, livet är bra. Ifall någon undrade.